Gott om plats på dagens extra visning
162 personer såg svensk-georgiska filmen And then we danced under måndagen. Därmed bör det bli lagom gott om plats på tisdagens föreställning.
Vi har blivit 245 medlemmar.
- Var är bönorna, hördes många fråga efter måndagens visningar.
Våra speciella betygsburkar står lite mörkt intill väggen som kommit upp vid bygget av Biohusets tredje salong. Bönorna droppades flitigt i de stjärnmärkta burkarna, men resultatet avslöjar vi inte förrän tisdagsbesökarna satt sina betyg.
Vi inledde säsongen i slutet av januari med en klassiker efter önskemål från årsmötet 2019. Det var Den tredje mannensom, en 70 år gammal svartvit film som inte enbart väckte förtjusning. Mer om denna och andra visningar finns att läsa på Filmbloggen.
Efter And then we danced, som kammade hem fyra guldbaggar vid senaste utdelningen visar vi storvinnarfilmen Parasit.
Den fick Guldpalmen i Cannes 2019 och blev i år den första icke engelskspråkiga film någonsin som fått en Oscar som bästa film.
Dessutom fick den Oscars för bästa utländska film, bästa regi och bästa orginalmanus.
En av många som blev glad över detta är Sydsvenskans filmredaktör Mattias Oscarsson. Han introducerar Parasit för oss innan ljuset i salongen släcks den 23 mars.
Då ska Biohusets lilla salong vara färdigrenoverad och vi kan förhoppningsvis få plats på en och samma dag. Nu återstår en extra visning.
Tisdag 25 februari kl 16.30
.
Vi avslutade hösten med The Rider, en modern västern inspelad i reservatet Pine Ridge i South Dakota. Filmvetardocenten och skribenten Michael Tapper berättade om västerngenrens utveckling och ursprungsbefolkningens levnadsförhållanden.
Här bredvid finns Marita Szepanski Erwalls filmer från visningen av The Rider.
På vår filmblogg finns betyg, bilder och rapporter från alla våra visningar. Karin Nitzsche har tagit de flesta av bilderna.
Vi är inne på vårt sjunde år. Den 9 maj kl 11-13 har vi årsmöte på Skanörs Bibliotek.
I väntan på The Rider
MIchael Tapper
Röstning The Rider
Ingrid & Jan Wetterberg
Filmfoto: Marita Szepanski Erwall
Sven och Ann-Jeanette Nilsson såg And then we danced på måndagen
And then we danced
lockade lagom måndagspublik
På filmbloggen kan du följa med i allt som händer hos
Näsets Filmstudio och diskutera film i allmänhet och våra filmvisningar i synnerhet.
Vårens filmer
27:e januari
Den tredje mannen
Vi startar vår nyinrättade avdelning för klassiska filmer med en av filmhistoriens mest gastgramande. Många av oss hör nog tonerna av Harry Lime theme när vi tänker på Den tredje mannen. Det var Anton Karas cittra-musik till filmen som blev en riktig hit under det tidiga 1950-talet.
Filmen utspelar sig i efterkrigstidens Wien. En författare kommer för att träffa sin barndomsvän Harry Lime (Orson Welles).
Orson Welles i Den tredje mannen
Han möts av ett mystiskt besked och startar en jakt efter sanningen.
Bittiskt film från 1949
Regissör: Carol Reed
I rollerna: Orson Welles, Joseph Cotten, Trevor Howard
Längd: 1 tim, 44 min
24:e februari
And then we danced
Svensk-georgisk film från 2019
Regissör: Levan Akin
I rollerna: Levan Gelbakhiani, Bachi Valishvilj
Längd: 1 tim, 53 min
Filmen gjorde succé i Cannes 2019 och har fått höga betyg på alla håll. Svt satte den på listan över årets bästa svenska filmer.
And then we danced har inte bara fått positiv uppmärksamhet. När filmen visades i Georgien försökte nationalkonservativa och hbtq-fientliga grupper sätta stopp.
Den handlar om en ung dansare som förälskar sig i mannen som från början är hans största rival. Det blir en slitsam kamp mot känslorna i en konservativ värld.
Attacker mot en Pride-parad i Tiblisi gav regissören Levan Akin idén till filmen. Han är svensk men hans föräldrar kommer från Georgien. I filmen visar han upp mycket av den speciella miljön där dansen har en stark tradition.
- Kanske du inte tycker att du behöver en sådan kärlekshistoria, men det gör du, skrev Expressens recensent och kallade filmen ett mirakel.
Den beskrivs överlag som en mycket vacker film utan en enda onödig scen. Mycket beröm har också östs över Levan Gelbakhiani som spelar huvudrollen.
23:e mars
Parasit
Sydkoreansk film från 2019
Regissör: Bong Joon-ho
I rollerna: Choi Woo-shik, Park So-dam, Chang Hyae-Jin, Kang-ho
Längd: 2 tim, 12 min
Parasit vann Guldpalmen i Cannes 2019 och räknas som en av de bästa filmerna under det gångna decenniet.
Sydsvenskans Mattias Oscarsson beskrev den som en "sanslöst spännande och underhållande svart komedi" som bara blir bättre och bättre fram till sista bildrutan.
Filmen handlar om en fattig, sydkoreansk familj som hankar sig fram genom påhittighet och list.
När sonen, Ki Woo, får jobb som privatlärare i ett rikt hem ser han till så att hela hans familj kommer in i villan.
Det är en satir över klassamhället som hela tiden tar nya vändningar.
Vem är ond, vem är god, den fattige eller rike?
Inte så enkelt att ta ställning i den här filmen. Men det är underhållning hela vägen, hävdar en enig kritikerkår.
Aftonbladet beskrev Parasit som en hybrid av satir, komedi och thriller.
20:e april
Tel Aviv on fire
Israelisk film från 2018
Regissör: Sameh Zoabi
I rollerna: Kais Nashif, Lugna Azabi, Yaniv Biton
Längd: 1 tim, 40 min
Här får vi en inblick i konflikten mellan Israel och Palestina – på ett roligt vis…
Går det att göra en komedi på det temat, undrade många. Ja faktiskt, konstaterade en samlad kritikerkår. Resultatet är smart och sympatiskt.
Huvudpersonen Salam är en charmig palestinier i 30-årsåldern. Han är praktikant på en populär palestinsk såpopera. För att komma till tv-studion måste han varje dag passera den israeliska gränskontrollen.
En dag möter han gränskontrollanten Assi, vars hustru är ett stort fan av tv-serien. Salam börjar delta i manusarbetet för att imponera på kvinnan.
Det är en komedi, men den verkliga konflikten finns både i såpoperan och i filmens handling. Sydsvenskan berömde regissören Sameh Zoabi för att han lyckats göra en skarp satir utan att peka med hela handen åt något särskilt politiskt håll.
Tel Aviv on Fire vann interimpriset och priset för bästa skådespelare på Venedigs filmfestvial.