Hem
Näsets Filmstudio logotype

   Höstens filmdagar klara

   Bokat för fyra visningar

Vårens medlemskort gäller

Varken vi eller Anders Tegnell kan veta säkert, men vi håller tummarna allt vad vi kan både för oss och Biohuset. Om inga nya hinder kommer i vägen träffas vi följande dagar i höst:


14 september, 12 oktober

2 november, 7 december

Kl 16.30 och 19.00


Vi ska visa filmerna vi missade under våren, Parasit och Tel aviv on fire plus två nya. De nya väljer vi i juni som vanligt. Kom gärna med önskemål och synpunkter till

filmklubb@nasetsfilmstudio.se


Ni som var medlemmar under våren behöver inte lösa nya kort. Spara de gamla och ta med.

För andra är det som vanligt. Anmäl er här högst upp på sidan eller skriv ett mejl till adressen ovan. Då skickar vi ett kontonumer att sätta in medlemsavgiften på. Det blir 240 kronor även i höst.


Årsmötet flyttas fram

Det var bokat  i maj, men vi ska hitta en ny tid efter sommaren. 

Alla medlemmar får information på mejl, men håll gärna koll på denna sida för säkerhets skull.


Den senaste filmen vi såg var And then we danced , den svensk-georgiska filmen som belönades rikligt vid årets guldbagge-utdelning.

Filmstudions medlemsbetyg och bilder från  visningen finns på Filmbloggen.

Svante Ors introducerade filmen och berättade om regissörens motiga arbete, både med inspelningen i Tbilisi och med att få göra film överhuvudtaget. 


Vi inledde säsongen i slutet av januari med en klassiker efter önskemål från årsmötet 2019. Det var Den tredje mannen,  som inte enbart väckte förtjusning. Mer om denna och andra visningar finns också att läsa på  Filmbloggen.

.

Höstens sista film var  The Rider, en modern västern inspelad i reservatet Pine Ridge i South Dakota. Filmvetardocenten och skribenten Michael Tapper  berättade  om västerngenrens  utveckling och ursprungsbefolkningens levnadsförhållanden. 

Här bredvid finns Marita Szepanski Erwalls filmer från visningen av The Rider. Marita har filmat vid alla våra visningar de senaste åren och kommer att presentera en samlad dokumentär vid tillfälle.

Karin Nitzsche har tagit de flesta av bilderna på Filmbloggen.

I väntan på The Rider

MIchael Tapper

Röstning The Rider

Ingrid & Jan Wetterberg

Filmfoto: Marita Szepanski Erwall

Sven och Ann-Jeanette Nilsson såg And then we danced .Foto: Karin Nitzsche

246 medlemmar i vår

Näsets Filmstudio är inne på  sjunde året och har under våren 246 medlemmar. 

På filmbloggen kan du följa med i allt som händer hos

Näsets Filmstudio och diskutera film i allmänhet och våra filmvisningar i synnerhet.

Vårens filmer

27:e januari

Den tredje mannen

Vi startar vår nyinrättade avdelning för klassiska filmer med en av filmhistoriens mest gastgramande. Många av oss hör nog tonerna av Harry Lime theme när vi tänker på Den tredje mannen. Det var Anton Karas cittra-musik till filmen som blev en riktig hit under det tidiga 1950-talet. 

Filmen utspelar sig i efterkrigstidens Wien. En författare kommer för att träffa sin barndomsvän Harry Lime (Orson Welles). 


Orson Welles i Den tredje mannen

Han möts av ett mystiskt besked och startar en jakt efter sanningen.  

Bittiskt film från 1949

Regissör: Carol Reed

I rollerna: Orson Welles, Joseph Cotten, Trevor Howard

Längd: 1 tim, 44 min

24:e februari

And then we danced

Svensk-georgisk film från 2019

Regissör: Levan Akin

I rollerna: Levan Gelbakhiani, Bachi Valishvilj

Längd: 1 tim, 53 min

Filmen gjorde succé i Cannes 2019 och har fått höga betyg på alla håll. Svt satte den på listan över årets bästa svenska filmer.

And then we danced har inte bara fått positiv  uppmärksamhet. När filmen visades i Georgien försökte nationalkonservativa och hbtq-fientliga grupper sätta stopp.

Den handlar om en ung dansare som förälskar sig i mannen som från början är hans största rival. Det blir en slitsam kamp mot känslorna i en konservativ värld.

Attacker mot en Pride-parad i Tiblisi gav regissören Levan Akin idén till filmen. Han är svensk men hans föräldrar kommer från Georgien. I filmen visar han upp mycket av den speciella miljön där dansen har en stark tradition.

- Kanske du inte tycker att du behöver en sådan kärlekshistoria, men det gör du, skrev Expressens recensent och kallade filmen ett mirakel.

Den beskrivs överlag som en mycket vacker film utan en enda onödig scen. Mycket beröm har också östs över Levan Gelbakhiani som spelar huvudrollen.

23:e mars

Parasit

Sydkoreansk film från 2019

Regissör: Bong Joon-ho

I rollerna: Choi Woo-shik, Park So-dam, Chang Hyae-Jin, Kang-ho

Längd: 2 tim, 12 min

Parasit vann Guldpalmen i Cannes 2019 och räknas som en av de bästa filmerna under det gångna decenniet.


Sydsvenskans Mattias Oscarsson beskrev den som en "sanslöst spännande och underhållande svart komedi" som bara blir bättre och bättre fram till sista bildrutan.


Filmen handlar om en fattig, sydkoreansk familj som hankar sig fram genom påhittighet och list.

När sonen, Ki Woo, får jobb som privatlärare i ett rikt hem ser han till så att hela hans familj kommer in i villan.


Det är en satir över klassamhället som hela tiden tar nya vändningar.

Vem är ond, vem är god, den fattige eller rike? 

Inte så enkelt att ta ställning i den här filmen. Men det är underhållning hela vägen, hävdar en enig kritikerkår.

Aftonbladet beskrev Parasit som en hybrid av satir, komedi och thriller. 

20:e april

Tel Aviv on fire

Israelisk film från 2018

Regissör: Sameh Zoabi

I rollerna: Kais Nashif, Lugna Azabi, Yaniv Biton

Längd: 1 tim, 40 min

Här får vi en inblick i konflikten mellan Israel och Palestina – på ett roligt vis…


Går det att göra en komedi på det temat, undrade många. Ja faktiskt, konstaterade en samlad kritikerkår. Resultatet är smart och sympatiskt.


Huvudpersonen Salam är en charmig palestinier i 30-årsåldern. Han är praktikant på en populär palestinsk såpopera. För att komma till tv-studion måste han varje dag passera den israeliska gränskontrollen.

En dag möter han gränskontrollanten Assi, vars hustru är ett stort fan av tv-serien. Salam börjar delta i manusarbetet för att imponera på kvinnan.

Det är en komedi, men den verkliga konflikten finns både i såpoperan och i filmens handling. Sydsvenskan berömde regissören Sameh Zoabi för att han lyckats göra en skarp satir utan att peka med hela handen åt något särskilt politiskt håll.

Tel Aviv on Fire vann interimpriset och priset för bästa skådespelare på Venedigs filmfestvial.